Borde problemlösning få en större plats inom matematiken?
Här löser några elever ett fiktivt matematikproblem, från boken Rika matematiska problem.
Vad beror det på att 12,9 % av Rikets elever inte når målet för godkänt i ämnet matematik och hur kan vi komma tillrätta med dilemmat?
Enligt Skolverket skall dagens matematikundervisning spegla kreativitet, väcka aktivitet och reflektion samt bidra till ett kreativt förhållningssätt till ämnet. Men, är det så elever uppfattar dagens matematikundervisning?
Jag tror värdet av att lägga mer vikt vid problemlösningsuppgifter kan komma att utmana elevernas egen motivation och därmed "lust att lära". Problemlösningsuppgifter erbjuder elever naturliga möjligheter att hitta egna lösningsstrategier vilket i sin tur bidrar till att stärka elevernas aha-upplevelser och som därmed ökar tron på den egna förmågan. Men, finns tid och rätt kompetens och är problemlösning nyckeln till en högre måluppfyllelse?
I filmen Vad lärare behöver veta om Creative Commons , berättar Mathias Klang om Creative Commons (CC) vikt av att kunna samarbeta och med hjälp av just CC där vikten av att kunna bidra och dela med sig till varandra, står i fokus. Med hjälp av CC är det idag lätt att kunna hitta, kombinera och gå vidare med material (eftersom man kan identifiera om det är ”fritt” att använda eller ej). CC gör det också enklare för oss pedagoger, eftersom upphovsrätten inte blir central utan att vi istället kan fokusera på lärandet som en central del i undervisningen.
Det finns också möjlighet att visa sitt material offentligt, men där man fortfarande har rätten till HUR offentligt man vill att arbetet skall bli. Vidare kan man som ägare till materialet bestämma om man vill ta betalt för att dela med sig av arbetet, vilket för många kan vara en morot eller för skolor att tjäna pengar. Om man väljer att inte del med sig av sina arbeten till andra, finns alltid valet att ta bort det från Internet.
Ser man en CC-symbol på det material man har för avsikt att använda, kan man klicka på symbol för att se hur och vad som gäller kring materialet. Klang avslutar sin presentation genom att berätta hur dagens högskolor ställer sig till att dela med sig av arbeten och menar att man inom högskolevärlden ”måste” dela med sig, eftersom man inte kan hur Sverige kommer kunna lyckas inom Internets värld, om man ”bygga murar” kring sin kunskap. Klang menar att ”murbyggandet” inte är att förespråka då det gäller att utveckla ett fungerande Internetsystem!
I klippet http://www.youtube.com/watch?v=on7H1SbEfwo&feature=related, presenterar man ”Vad ger jag bort och vad har jag skapat?”, där Mathias Klang redovisar vad man med prestige har skapat och menar att man idag bygger murar, eftersom man i många fall väljer att inte dela med sig av det material man skapat. Klang drar en parallellt till hur man faktiskt handlar mindre böcker när det är dyrt och mer böcker när det är billigare och menar att vi måste våga möta den frihet Internet genomsyras av. En av många fördelar med den frihet Internet erbjuder (och som Klang använder sig av) är fria föreläsningar (som Klang själv lyssnar till under sina träningspass, för att kunna uppdatera sig och få möjligheter att kunna dela andras intressen och kunskaper). Enligt mig riktar Klang en form av kritik mot Sverige, som fortfarande vägrar lägga ut ”fri” litteratur kopplat till högskolor och universitet på Internet, vilket men sedan några år tillbaka gör i exempelvis USA. Jag, liksom Klang ställer mig frågande till varför vi i Sverige skall behöva betala för litteraturen, medan man i exempelvis i USA får den gratis?
Ytterligare klipp som var intressant att se var ”Vad tänker man på när man säker licens på sitt arbete?” Klippet (http://www.youtube.com/watch?v=rPZ2b6DatEc&feature=related) presenterar på ett enkelt sätt vad som gäller när man laddar upp en fil på nätet, vilket gäller i hela 70 år, en evighet. Man presenterar tre saker man kan tänka på när man skapat ett material man vill lägga ut:
1) Hur skall andar får använda ditt material (offentligt eller privat)?
2) Tillåter du att man bearbetar ditt material?
3) Skall man tvinga andra att dela med sig eller ej?
Det finns även andra sätt att arbeta med CC och i filmklippet http://www.youtube.com/watch?v=2BESbnMJg9M, presenterar man möjligheten av att använda CC genom att dela och skapa tillsammans, bilda och bygga en helt annan värld. Här kommer CC spela en liknande roll, men där man i ”skapandegruppen” gemensamt kan besluta om vilka delar eller om vad man kan tänka sig att dela med sig av till andra. I klippet poängteras bilden av hur man kan använda sig av CC, för att göra arbeten tillgängligt, men där du som ”skapare” ändå kunna styra över det.
Klippet ”Det är viktigt att dela information” (http://www.youtube.com/watch?v=1DKm96Ftfko&feature=related), berättar om nya sätt att dela och designa över hela världen. Man kan komma att dela och skapa, samtidigt som man själv kan bestämma hur man vill att andra skall kunna arbeta med just ditt arbetsmaterial. Du har som skapare rätt att påverka andras sätt att möta ditt verk.
För att vara helt säker på vad som gäller i skolan då man skall handskas med filmer, musik, bilder och texter kan det vara en fördel söker reda på vad som information kring det aktuella området. Ett sätt är att använda sig av sidan http://www.blogger.com/www.kollakallan.skolverket.se, där man presenterar mycket läsvärda artiklar men också "bredare" material. Sidan är mycket lättillgänglig. Där finns garanterat det mesta man som pedagog behöver ha kännedom om, men även bra länkar att söka sig vidare med (i fall att man inte lyckas hitta vad som gäller i specifika fall).
När man tar någon annans arbete, eller någon annans idéer kallar man det att plagiera och som innebär att man inte själv tagit ställning i frågor som rör plagiatet. Plagiat kan också förekomma i andra former, som när man inte känner till hur man kan använda andra källor och material utan att riskera att plagiera det. Här ser jag att vi pedagoger har ett stort uppdrag att förankra hos våra elever. Några viktiga punkter är att få eleverna att förstå vad som menas med plagiat. För att eleverna också skall försåt vikten av att inte plagiera, kanske kan även kan upprätta någon form av kontrakt inom skolans regelverk. Det är också värdefullt att man som pedagog försäkrar sig om att eleverna har det material och kunskap som behövs för att inte plagiera. URKUND är ett av programmen man med fördel borde ha tillgång i alla skolor, oavsett om det är ett gymnasium, högskola eller grundskola. Hur kan man kontrollera fusk egentligen? Genom att använda sig av ett program som exempelvis URKUND eller något annat textmatchningsprogram där texterna testas mot andra redan dokumenterade/publicerade arbeten. Finns det ringaste misstanke om att någon fuskar, är det viktigt att man anmäler det. Skulle det däremot vara så att man inte misstänker att fusket är medvetet, är det viktigt att man reder ut vad som gäller vid dessa situationer. Plagiat är ett världsproblem och kommer inte att försvinna. (https://bilda.kth.se/courseId/4935/content.do?id=13556568)
Alltså: Det självständiga arbetet är viktigt att premiera och kännetecknas av att man läser in material och funderar kring det man samlat in och slutligen sammanfattar det i ett eget upprättat PM. Där skall det egna tänkandet ligga bakom, ingen annans åsikter och formuleringar (om man inte anger dem som referens).
Göran Bexell, professor i etik och tidigare rektor vid Lunds universitet, talar om akademisk hederlighet i filmen (https://bilda.kth.se/courseId/4935/content.do?id=13556568) och menar att all plagiering är att bryta mot plagiatkontrollen. Det finns alltid hjälp att få från institutionen/skolan om man är osäker på hur man skall gå tillväga för att göra ”rätt”. Det är tillexempel viktigt att man känner till hur man citerar och hur man refererar till artiklar och författare. Vid ett universitet är det självständighet som gäller och därmed extra viktigt att man hör sig för om man blir osäker, men jag anser att vi även måste lägga över mer av detta tänkande även på grundkolans elever, som i många fall inte lyckats skilja på ”mitt och ditt” då det gäller att ”låna” texter och idéer. Bryter man mot detta, kan man bli anmäld för fusk på en högskola men jag anser att man även behöver påtala det för elever i grundskolan. Tanken på ett universitet är att man skall lägga fram eget material och att man där skall kunna öva på färdigheten av att tillägna sig materialets kärna. Kan inte det vara en viktig plattfrom, även för grundskolans elever, att ta avstamp ifrån? Jag anser att alla skolor skulle rustas med URKUND och vill samtidigt tilläga hur enormt intressant det varit att få testa "Plagiatkontrollen".
Jag har under några dagar funderat på HUR man både kan fånga elevers intresse och samtidigt ta reda på vad den individuella eleven verkligen är intresserade av och samtidigt lista ut vilken kunskapsnivå denne befinner sig på. Idag samlade jag mina tankar i KTH:s "övningsaktiviteten" (där studenter samlar sina projekt för publicering) och publicerade också mitt material.
Att arbeta fram mina funderingar kring det "lilla" projektet tog mig några dagar och jag är inte heller säker på att jag lyckats lösa dilemmat kring hur man som pedagog bemöter (för mig) "nya elever". För mig som pedagog är det dessutom nytt att undervisa elever i åk 6, vilket gör uppgiften ännu svårare att bearbeta.
För tillfället arbetar hela min kommun med Skolverkets jätteroliga PIM-uppgifter, varvid jag sedan tidigare bekantat mig med Mulitmediabyrån och alla dess "finesser". Mulitmediaverktygen kom därför att bli ett centralt verktyg till mina funderingar och i mitt utformade kring det "första mötet" med åk 6 elever och hur jag tror man kanske kan bygga upp en "lyckad" indivudalisernade undervisning. Min tanke är inte att enbart arbeta med Mulitmediaverktygen, men tror att några av eleverna med stor säkerhet kan få en känsla av ett "sammanhang" i sin inlärningsprocess, genom att spegla den egna utvecklingsprocessen genom ett eget producerat och växande projekt. Min tanke är att eleverna med tiden kan utveckla sitt arbete genom att dela sina arbeten i exempelvis Google Docs, kanske skapa en egen "Utvecklingsblogg" eller varför inte göra ett eget "Nyhetsprogram" kring den egna utvecklingen och dess alla strapatser? Kanske kan mina tankar komma att skapa en "grogrund" för eleven, till en fördjupad ämneskunskap med stöd av Internetbaserade möjligheter? Kanske kan arbetssätt (baserad på mer "elevriktiga intressen") leda till att eleverna utvecklas till kreativa, goda och vetgiriga samhällsmedborgare? Självklart måste denna process övervakas av oss pedagoger, som med stöd av vägledning av de "rätt nycklarna" kan komma att förankra elevens ämneskunskaper, på ett mer "modernt arbetssätt".
Idag vet jag inte hur eleverna kommer bemöta mitt första "utkast" och jag är inte heller säker på att det blir aktuellt att starta åk 6 eleverna med mitt läroprojekt. Vad jag däremot blivit medveten om är att det finns mycket verktyg på Internet, som bara väntar på att bli använda. Det dilemma jag ser med att skapa läroprojekt är att det tar tid att sätta sig in i olika program. Ytterligare dilemma är att det tar tid att "ladda ned" programvaror, vilket kanske skulle kunna göras centralt (då tänker jag på alla gratisprogram som finns)?
Jag tog också del av några andra studenters arbeten, vilket är en stor förmån för oss studenter.
Det var inte så lätt att använda mobilen för att överföra information. Jag hade vissa problem med att komma igång, skapa en lyckad interaktion mellan mobil och blogg, eftersom ja inte tidigare öppnat något e-konto. Efter att jag lyckats ordna ett konto, fungerade det mycket enklare än jag först trott. Mina funderingar king användandet av mobil i undervisningen, är dock delad. Självklart kan eleverna använda mobil till mkt bra inom skolarbetet, men jag är mkt tveksam till att alla elever har möjligheten att kunna koppla upp sig? Kanske behöver man inte koppla upp sig med mobilen, utan kan överföra bilder till datorn?
Jag är ingen van SMS:are och tyckte det himla jobbigt att anteckna på mobilen (jag har ingen IPhone), men säkerligen är det inga problem för dagens "SMS-elever". Jag kan tänka mig att mobilanvändning med fördel kan användas till att ta bilder, som eleverna kan arbeta med i projekt eller liknande men jag tror inte att jag kommer använda mer avancerad teknik än så i min undervisning. Däremot kommer jag med säkerhet höra mig för bland eleverna (elevinflytande är alltid bra), i fall att det finns möjligheter att arbeta med mobilövning! Det kan med stor säkerhet intressera några elever att få arbeta med mobil och kanske är det ett verktyg som gör det möjligt att fånga dess intresse för inlärning. Men, det är viktigt att man känner till vilka regler som gäller...vad får man skriva och göra på Internet och... Ett litet filmklipp, som ger ett välfyllt värdefullt repotage och vägledning kring regler och lagar inom Internetvärlden (klippet ägs av KTH): http://www.youtube.com/watch?v=Tp7Kw7JJoEI&playnext_from=TL&videos=oHPRdbF_LTY
Spelen i min mobil är inte särskilt roliga, men som kommit till användning vid längre resor och liknande. Jag har spelat tennis, bilracing och ett memory med egen "bricka".
YouTube klippet “How to not use a PowerPoint”, http://www.youtube.com/watch?v=FndSXFOcZPI&feature=player_embedded var spännande att se och där många tankar kring hur man INTE skall presentera sin PowerPoint. Klippet om ”Hans Rosling: Debunking third-world myths with the best stats you've ever seen”, http://www.youtube.com/watch?v=RUwS1uAdUcI&feature=player_embedded fick mig nästan att ge upp hoppet. Hur i all världen skall JAG kunna göra en sådan fin presentation? Det var verkligen en förstklassig presentation, som ALLA med stor säkerhet lärde sig massor av att se. Själv har jag gjort några presentationer med hjälp av PowerPoint, men har sällan använt dem i min undervisning. Dilemmat ligger främst i att skolan idag saknar de verktyg som krävs för att genomföra dessa presentationer, men som ändå är ett mycket trevligt och framförallt ROLIGT sätt att göra presentationerna trevligare. Något som jag själv upplevt som ”jobbigt” är när det uppstår problem med den tekniska utrustningen och man inte har tillgång till en ”utskriven” variant. Här ser man ”nyttan” med de gamla hederliga overheaden eller med vanlig tavelundervisning.
På den skola jag arbetar finns endast EN "kanon" tillgänglig, vilket gör att den inte är helt lätt att få tillgång till. Jag använder oftast den "traditionella TAVLAN" och i vissa fall även overhead vid mina genomgångar. Den presentation jag valt att publicera är en "vanlig" variant av PowerPoint och tar upp några tankar kring hur man kan skriva en "naturvetenskaplig laborationsrapport". Jag har vid tidigare tillfällen presenterat någon liknande presentation för eleverna, vilket mottogs positivt (trots att den inte var så bra som man önskat). Fördelen med att använda sig av PowerPoint, är att man enkelt kan skapa åhörarkopior till eleverna. Skulle ni bli nyfikna på min PowerPoint, finns den i "Mina länkar". Att publicera min presentation var lite "segt", men till slut gick det bra (min uppkoppling krånglade).
Klippet ”Pecha Kucha Training Bite”,http://www.youtube.com/watch?v=wGaCLWaZLI4&feature=player_embedded var intressant och gav mig lite mer upplyftande funderingar. Genom att ”härma” de två Tokyoborna Mark Dytham och Astrid Kleins modell av hur man lyckas med en bra presentation, kan ALLA lyckas men där tekniken inte är fullt så lätt som den tycks verka. Själv ser jag gärna att det finns någon forma av stödanteckningar till mina egna presentationer och där man i förväg kan dela med sig av presentation
Idag är många av dagens elever aktiva inom Internet och alla dess spel som erbjuds (både gratis och licensierade). Datorer är i många fall den alldra första kontak barn har med datorer. I många fall kommer även barn att tillbringa många timmar framför datorn (där många timmar med stor säkerhet tillägnas olika spel). Spelen tillför inte bara ”döda och mörda” kunskaper, utan är även en länk till en utvecklande språkkultur, ledarskapskunskaper och även utvecklar elevers perspektiv på det idag mångkulturella samhället.
Jag tittade lite på RIXDAX, vilket är ett spel, associerat till hur riksdagen är konstruerad. Spelet kan med stor säkerhet spelas av alla olika åldrar, från barn till vuxen och bidra med en ökad kunskap inom området allmänbildning och samhällskunskap. Jag tyckte spelet var trevligt och tror med stor säkerhet att man som SO-lärare kan tänkas använda detta i sin undervisning. Nackdelen jag ser med att använda spel i skolan, är att det kanske inte förankrar kunskapen utan endast flyktigt presenterar olika områden. Samtidigt tror jag säker att spel kan fånga många elevers intressen, men där jag fortfarande tror att inlärning med fördel sker med hjälp av ”live undervisning”. Spel kan med fördel användas som en ”diagnos”, där man som lärare kan spetsa sin undervisning.
Angående dramaturgi tror jag man med hjälp av spel kan synliggöra elevers beteende mot varandra. Här finns en ypperlig möjlighet att spegla elevers beteende mot varandra och därmed kan förebyggande arbetsinsatser införas, med stöd av elevers egna tankar och funderingar.
Med filmen Educational Uses of Second Life (https://bilda.kth.se/courseId/4935/content.do?id=13518274) får man en heltäckande överblick i hur man kan använda de virtuella världarna i skolans värld. Filmen visar hur man som ”gäst” kan leva sig in i dessa virtuella världar. Jag tycker själv att Second Life är lite för abstrakt för mig och har själv aldrig tyckt om likande ”spel”. Fördelen med dessa världar är att man kan interagera olika världar med andra deltagares, byta varandras och olika infallsvinklar. Jag ser även fördelen i möjligheten till den lättillgängliga information/kunskapsutveckling man kan ta del av i såväl historia som språk. Informationen kring de olika perspektiven och världarna kan med stor sannolikhet bidra till en ”naturlig” kunskapsutveckling, relevant för att bygga upp ett gott ordförråd (i såväl engelska, svenska som andra språk), men där även möjligheten av att tillägna sig övriga ämneskunskaper. Elever kan även arbeta tillsammans och skapa byggprojekt i olika former, exempelvis 3D och som kan vara användbart i ämnet matematik.
De virtuella världarna erbjuder även studenter att kunna upprätthålla kontakten med andra, via kommunikationen kan man också dela upplevelser och andras känslor. Vidare finns också möjligheten av att skåda ”världen” ur någon annans perspektiv och upplevelser (som målare, schizofren eller rebell). Man kan även ställas inför prov i den virtuella världen (som mäter kunskaper), där eleven sänds tillbaka i den tidigare världen, om den inte klarar provet. Här kan jag se att det kan tänkas finnas möjlighet att föra in den virtuella världen i ett skolsammanhang, men där jag själv ställer mig frågande till formen av undervisning. Genom att använda virtuella världar kan man överbrygga språkbarriärer och därmed skapa ”övningar” för språklektioner (man kan även spela in och upp ”tal”), vilket jag tror kan vara en fördel i de moderna språken.
Idag kan man arrangera möten på olika sätt och vanligt är att använda sig av distansmöten, där Internet används som informationsbärare och kanal mellan informanterna. Till dessa möten kan man använda videokonferenser, vilket även kallas för "telebildmöte". Till dessa möten behöver man lite utrustning i form av headset, egen dator och eventuellt en webbkamera. Ljudet är av stort värde och med mikrofon riskerar man att få "rundgång" vilket man med hjälp av headset kan undvika. Självklart är det också viktigt att tänka på ljuset och kamerans placering (om man har en webbkamera), där ljus och kamerans placering behöver hamna i rätt "läge" samt att man tänker på hur bakgrunden ser ut och att man stänger av mobiltelefonen under sändning. Vill man att mottagaren skall ha tillgång till det material som presenteras i videokonferensen, är det lämpligt att sända materialet redan innan. Jag tycker att filmen "Kommunicera med bild och ljud" (https://bilda.kth.se/courseId/4935/content.do?id=13518272) gav mycket goda instruktioner till vad man behöver tänka på inför en videokonferens.
Det finns många olika ”system” att använda sig av för att kunna konferera med andra. Själv använder främst "Windows Live Messanger (MSN)" och "Skype" för att upprätthålla kontakten med vänner och särskilt de som bor en bit bort. I studiesammanhang har jag främt använt mig av studentplattformer som BlackBoard och It´s Learning, där båda plattformerna är mycket användarvänliga och lättillgängliga. Jag har inte tidigare uppfattat E-möten som något problem utan tycker det har fungerat mycket bra.
Adobe (http://www.adobe.com/acom/connectnow/) var lite svår att förstå till en början och krävde en hel del tålamod innan man kom in i systemet. Till Adobe finns också en mycket bra instruktionsfilmer på YouTube, där "Adobe Connect Pro Meeting" (http://www.youtube.com/watch?v=2syFXr6pRZ8) gav en mycket illustrativa och tydliga förklaringar till hur man kan förhålla sig till systemet.
Jag tror det finns många bra användningsområden för videokonferenser och som filmen "Exemplet Podium - verklighet eller Science fiction?" (https://bilda.kth.se/courseId/4935/content.do?id=13518272) presenterar, kanske man skådar framtidens föreläsningsform? I filmen säger man bl.a. att det denna form av "föredrag" även komma finnas i våra klassrum "väldigt snart", men där jag tror det kommer ta många år innan man kommer möta liknade undervisningsformer i dagens grundskolor.
Jag valde att titta närmare på Smart Board, då jag genom en vän fick möjlighet att bekatna mig med arbetsmaterialet. Smart Boarden var lätt att använda (men svår att ”rita och skriva” snyggt på) och är ansluten till en dator, vilket gör det möjligt att överföra informationen mellan instanserna. Tavlans känslighet gjorde den lätt att skriva på (gav en skön känsla) men där jag med stor säkerhet skulle behöva träna upp min och rit- och skrivförmåga, för att göra det möjligt för eleverna att tolka mina genomgångar.
Jag anar att man som lärare behöver öva och känna sig bekväm med materialet, vilket enligt mig betyder att man behöver tillägna sig en god struktur, ha kännedom om tavlans funktionerna och användningsområden. Vidare känner jag till att tavlorna är väldigt dyra vid inköp och montering, vilket gör att jag nog föredrar andra och billigare lösningar (kanske kanoner, duk och en Wii-kontroll) för undervisningen.
För mig är det av stor väsentlighet att man som lärare är väl förtrogen med sitt undervisningsmaterial, vilket gör att jag i dagsläget väljer att att avvakta med liknande material.
En av de fördelar jag anser att tavlan har är att man lätt kan skriva ut genomgångar/anteckningar, vilket kan vara till fördel då elever missat lektionen. Jag kan se att det finns ett användningsområde för Smart Boarden inom exempelvis matematikundervisningen, där eleverna lätt kan följa med vid tavelgenomgångarna och samtidigt få tillgång till en utskriven variant i samband med lektionen. I ämnet NO är jag dock tveksam till Smart Board, då jag främst anser att NO skall bedrivas utifrån ”naturvetenskapliga upplevelser”.
Efter att jag tagit del av filmen Schools out – Personal Learing Environments, Ambjörn Neave och Welcome to My PLE började paniken verkligen ta form! Det stod klart för mig att jag och mina IT-kunskaper ligger ljusår efter många andra här i världen och där samhällets IT-utveckling ännu inte lyckts påverka den tröghetsfaktor skolvärlden ”lider” av.
Schools out, beskriver dagens skola som ”tråkig” och allt för traditionell, där samhällets teknologiska nytändning skapar nya och spännande världar, erbjuder andra former av kommunikation och där den socialteknologiska insikten utvecklat dagens ungdomar till skapande och kreativa men där det blir allt mer tydligt att skolvärlden haltar efter. Idag vill ungdomar dela med sig av sina foton, filmer och dagböcker, ha tillgång till sina ”verktyg” för att hålla sig ajour med vänner medan skolan valt en annan väg och där klyftan däremellan kommit att bli allt mer påtaglig.
Idag presenterar skolan tankar kring hur man genom IT erbjuder elever att utveckla egna sinnen och egna verktyg för att tillägna sig kunskap, där man delar med sig av sina kunskaper och upptäckter och där inlärningen sker på andra platser och i andra miljöer än i den traditionella skolan. Här tror jag att det kan finnas mycket vi pedagoger kan jobba med, för att fånga ungdomars intresse och självklart finns det ett värde i att fånga elevers uppmärksamhet, vilket med stor säkerhet skulle kunna göras med hjälp av mer IT-baserad undervisning. Här tror jag dock att det måste till en satsning då det gäller att kompetensutveckla personalen, för att kunna göra det möjligt att genomföra större IT-satsningar inom skola, vilket i annat fall kan komma att bli en allt för kraftig drabbning med dagens traditionella undervisning och samhällets IT-kultur, vilket även Neave lyfter fram i sin presentation.
Enligt Neave erbjuder IT en access till värdefull information som kan kopplas samman till kunskap och utveckling. Neave menar att skolan fått konkurens och att man i framtiden kanske kommer att hålla lektioner under helt andra former än vad man idag erbjuder. Neave menar att man idag inte riktigt vet vad IT står för men att man upptäckt dess räckvidd, varvid vi idag saknar kompetens för att kunna bemöta detta spann och därmed har ett behov av att tillägna oss ny och bredare IT-kompetens. USA PLE var väldigt spännande, där man kunde se hur en sjuårig flicka skapat ett eget och mycket värdefullt verktyg i Google Docs. Flickan arbetar direkt emot forskare i en egen upprättad artikel, vilket för mig var ett helt enormt steg mot dagens utveckling av skolarbeten.
Jag tror skolan börjar närma sig dagens IT-samhälle men där en viss risk finns att dagens pedagoger inte riktigt är rustad för att möte den yngre kulturens IT-användare. Vidar tror jag inte dagens elever ser IT som ett verktyg, utan mer som ett sätt att kommunicera med vänner, där vägledning och en god inkörningsport är av stor betydelse.
Jag hade förväntat mig att Bildaverktyget skulle vara svårare att använda än vad det faktiskt var. Bildaverktyget var lättillgängligt, det var enkelt att korrigera misstag (tror jag) och lätt att med hjälp av alla de tillgängliga verktygen skapa möjligheter för en fungerande "egen sida".
Trots att KTH:s Bildaverktyg var lätt att använda, tror jag att många pedagoger ändå önskar en god vägledning vid att publicera sina "klassrum" i ett skolforum men där jag tror att "snöbollseffekten" snabbt kommer synliggöra nyttan med verktyget:)
Jag ser fram emot att få tillgång till liknande verktyg på min skola!
Jag har god kännedom om lärplattformarna Black Board och It`s learning och anser att båda är mycket användarvänliga och lättillgängliga. Jag tror att de flesta grundskolor skulle tjäna på att ha tillgång till liknade arenor, där både elever och föräldrar lätt skulle kunna tillägna sig den information de annars behöver invänta eller ha besvär att kunna tillägna sig. Här ser jag även hur vi pedagoger kan förenkla vårt arbete, genom att göra all information tillgänglig i ett liknande forum, både för att underlätta distribution men även för att kunna bedriva ”distansövningar”, projekt eller liknande. Jag tror den största tröskel många grundskolor idag behöver ta sig över är möjligheten av att hinna med att kompetensutveckla personal och i vissa fall även öka tillgången till datorer.
Idag har många grundskolor ett frånvarosystem (Skola24 eller Fronter?), där föräldrar reda har en inloggningskod, vilket självfallet kunde vara samma kod för att bestiga lärplattformen. Gällande eleverna ser jag att även de behöver ett konto, där de kan lägga sina inlämningsuppgifter men där själva klassforumet kan vara öppet för andra besökare.
Jag anser att det finns ett värde i att kunna tillgå ett diskussionsforum, men där det säkerligen finns mer ”inneforum” som eleverna föredrar. Fördelen med att ha tillgång till ett diskussionsforum skulle vara att eleverna lättare kunde nå läraren eller diskutera liknande problem kring en uppgift med varandra.
PodCasting och Audacity var roligt och lättillgängligt för användaren, vilket jag med stor säkerhet även tror eleverna kommer tycka. Programmet i sig var inga problem att förstå och hantera men där dilemmat uppstod vid att kunna spara filen i Mp3-format, med hjälp av LAME. Jag hade inte installerat LAME på den dator jag upprättade övningen och hade stora svårigheter med att ladda ned filen, då modemet inte var särskilt kvickt och teckningen inte heller särskilt god. När LAME väl fanns tillgängligt var det inga problem att fortsätta arbeta. Här ser jag en stor fördel vid att skolan uppdaterar alla program, för att möjliggöra arbetet för eleven.
Jag tror PodCaster kommer få en väldig genomslagskraft i skolan, där elever med stor säkerhet önskar skapa egna radioprogram och kanske även avancerade nyhetsprogram. De risker jag tror PodCaster medför, är att eleverna ibland kan ha svårt att skilja från tillgänglig och icke tillgänglig samt vad som kan uppfattas som kränkande och icke kränkande. Här ser jag en stor möjlighet för skolor att arbeta förebyggande och tillsammans med elever upprätta likvärdighetsgarantier.
Vidare fördelar med PodCaster kan vara då några av skolans elever upplever att vardagen bestå av allt för mycket skrift eller då elever anser det jobbigt att prata inför grupp. Här kan det finnas möjlighet att använda PodCaster för verbal kommunikation men också för möjligheten av att förmedla information till elever som inte av någon anledning är i skolan (genom radio och videokonferenser). Jag tror PodCaster kommer bli ett vardaglit verktyg i den framtida skolan.
Twitter gör det möjligt att hålla kontakt med nära och kära vänner, där man kan välja om man vill vara uppdaterad eller inte kring allt som händer dem. Genom twitter ökar möjligheten att kunna följa sina vänner i vardagen eller när tillvaron är totalt anspråkslös och man enbart vill berätta det för hela världen. Här finns möjligheten för alla att både hitta ny och självklart behålla sina vänner, oavsett var i världen de bor. Jag tror twitter kan vara roligt att arbete med i skolan, om man tänker sig en utbytesskola eller likande. Genom att många kan kopplas till samma forum, kan man lätt hålla en god och omfattande kontakt kring vardagslivet och i skolan, vilket kan vara av intresse skolans olika arbetsområden.
Med FaceBook och möjligheten av att skapa grupper tror jag att man kan utvecklas elevernas syn på vad man kan använda dessa nätverkstjänster till. Här kan man förena nytta med nöje, genom att skapa grupper inom olika områden. Jag ser faktiskt hur man i detta forum även kan komma att kunna nå föräldrar, eftersom FB består av alla former av åldersgrupper. Jag tycker att möjligheten av att bilda slutna grupper vekar vara ett bra verktyg, som jag med fördel kan tänka mig att använda:). Men, återigen är det viktigt att man tänker på integritet och inte använder bilder eller namn i ett sådant offentligt forum.
Jag tror bokmärkestjänsten är en jättebra tjänst att samla egna länkar i, vilket absolut medför att man snabbare och lättare kan "hitta tillbaka till" favoriterna. I dag riktas många pedagogiska debatter sitt fokus mot hur skolan skall kunna förbättra och hitta nya kommunikativa kanaler, för att nå eleverna. Många debatter nämner anomibegreppet, vilket kopplas till nutidens diagnostiseringar, samtidigt som många skolor är i en ekonomisk kris. Skolans kamp mot att hålla jämna steg med det mångkulturella samhället, har i många fall kommit att efterfråga nya och mer i tiden anpassade pedagogiska strömningar men där pengar och kompetens varit ett stort hinder för utveckling. Med hjälp av "gratistjänster", datorer till eleverna och kompetenshöjande insatser hos pedagogerna kommer säkerligen skolan åter kunna blomstra:). Frågan är hur vi skall få tag i alla pengar och vem som skall betala och motivera dagens pedagoger att kompetensutbilda sig inom IT och hur ser de nya styrdokument- och lärarutbildningen ut?
Skolan strävar mot en mer individinriktad undervisning, vilket med stor säkerhet kan be hjälpas av bland annat bokmärkestjänsten, där varje elev kan samla sitt material och där den individuella anpassningen kan kopplas till både individ och familj. Jag ser med andra ord stora möjligheter med tjänster som bokmärkestjänsten, då det gäller att förbättra/förstärka den didaktiska trianguleringen. Tjänstens möjlighet av att lätt kunna hitta länkar och dela med sig till andra, är med stor säkerhet ett mycket lukrativt instrument för eleverna att använda sig av.
Wikis och möjligheten av att kunna använda den i skolan, ställer jag mig lite frågande till. Med stor säkerhet beror det främst på att jag fortfarande är lite för osäker på Wikis själv men ser värdet i att kunna använda sidan som en lärplattform. Jag undervisar elever som går i grundskolans senare år och tror med stor säkerhet att de skulle uppskatta Wikis alla fördelar då sidan erbjuder ett så brett användningsområde. Möjligheten med Wikis, kan vara att man enkelt kan starta upp ett projekt, där det finns rikligt med tillgångar av informationslänkar och där kunskapsmodulen är fri att använda
Säkerligen kan man med fördel använda sig av Wikis, då elever skall författa egna faktatexter, där både sökfunktioner och annat roligt finns att tillgå. Sidan var också väldigt lättillgänglig för användare, vilket med stor säkerhet ökar elevernas intresse. Ett dilemma jag ser är möjligheten av att som lärare kunna förankra elevernas inlägg och kunskaper. Vem skriver vad? Säkert kan man lösa det genom att eleverna lägger upp ett konto, knutet till mig?
Jag tror att man som undervisande lärare måste sätta sig in i Wikis funktioner, för att därmed kunna använda instrumentet på ett bra sätt i verksamheten.
Här är en instruktionsfilm jag arbetat med under ett PIM - projekt. Filmens syfte var att presentera ämnet kemi och den laborativa verksamheten. Filmen visar hur man arbetar systematiskt, från att ställa hypotes till att skriva en laborationsrapport. Talet till filmen har två elever arbetat fram, vilket jag är djupt tacksam över. Under ”skapandeprocessen ”hade jag god hjälp av en mycket begåvad och konstnärlig kollega, som lotsade mig fram genom projektets alla skrymslen och vår, likt en verklig regissör. I framtiden hoppas jag att de naturorienterade ämnena kommer tillägnas fler filmer som dessa och förhoppningsvis kommer ”regissören” och jag kunna åstadkomma en uppföljning.
Till stöd för skolans" IT-utveckling" har den kommun där jag jobbar tillgång till FLOD (www.flod.nu), där en mängd fördelar finns att tillgå. Flod är en distributionsplattform, där pedagoger erbjuds stora möjligheter av att skapa egna eller gemensamma projekt, aktuella radiokanaler, nyhetsartiklar, möjlighet att låna studentlitteratur- och filmer och mycket annat.
Flod har även egna verktyg i form av "att skapa filmer", spela in ljud och möjligheten av att skapa egna dokument. I Flod kan man också välja vem som skall ha tillgång till ett projekt, vilket gör det möjligt att dela in elever i grupper och därmed tilldela dem relevant och individuell litteratur. Här ser jag stora möjligheter för skolor och pedagoger att kunna dela information "över gränserna". Man kan ladda upp egna projekt och dela med varandra, vilket gör det pedagogiska arbetet mer nyanserat och med stor säkerhet mer spännande! Här finns även stora möjligheter för specialpedagoger och speciallärare att utarbeta individuella uppgifter.
Flickr är superkul och jag ser verkligen ett stort användnignsområde här. För att ta några exempel kan man inom idrotten lägga ut en "cykelorienteringskarta", där eleverna själv får öva på att lägga in "markeringarna" eller där man kan presentera grupparbeten om "naturkatastrofer i världen" eller... Jag tror programmet kommer kunna intressera många lärare, inom olika ämnen.
Jag personligen tror inte att jag i dagsläget kommer använda Flickr, men kanske kan jag föreslå programmet till mina kollegor:)?
Google Docs och dess användingsområde har ett stort användningsområde, anser jag. Jag har laddat upp ett färdigt dokument, redigerade det och även testat delningsfunktionen för att delge mina vänner dokumentet. Nu hoppar jag självklart att även de kommer redigera arbetet:).
Jag har tittat på Excel i Google Docs, men har ännu inte använt det. Jag tror jag definitivt att jag kommer annvända delningsfunktinen, men har svårt att se varför jag skall använda mig av Excel, i Google Docs?
Delningsfuktionen i Googel Docs, tror jag kommer få ett stort användningsområde, då eleverna kommer få en egen dator och därmed kan utgå från delningsfunktionen och Google Docs vid grupparbeten och dyligt. Delningsfunktionen gör att alla elever har tillgänglighet till gruppdokumentet och därmed kan ingen elev komma och säga att de inte "når uppgiften". Jag ser egentligen bara en risk med att man delar dokument, vilket då skulle kunna vara att någon obehörig får tillgång till det, varvid jag tror det finns ett stort värde i att INTE ladda upp känslig data i ett delningsdokument.
Filmen om enkätfunktioner var intressant och troligtvis kommer jag att testa verktyget vid något alla de utvärderingar man idag sitter och granskar. Här ser jag verkligen en nytt av att kunna vinna tid.
RSS är ett mycket användbart instrument, särskilt då man känner att tiden är knapp. Dagens samhälle rör sig framåt med stormsteg och möjligheten att hinna ta del av allt som händer och sker, kan i många fall upplevas som en omöjlighet. De möjligheter RSS erbjuder, gör att även vi tidsoptimister inte löper risk att "missa" något av intresse!
Bloggars användningsområde är många, men där en av dess fördel är möjligheten av att kunna kommunicera och kanske författa en form av "dagboksanteckningar". Några av bloggsidorna är även ämnesinriktade, där man kan söka personer med liknande intressen, vilket ökar möjligheten till vänner inom samma intressområde.
Beträffande fördelen med att använda sig av bloggar som verktyg, är dess kapacitet av att nå ut till människor över hela världen, vilket kan komma att berika både vardag och kompetens. En nackdel kan vara risken av att lämna ut komfidentiella uppgifter eller att man inte tänker på att skydda sin identitet.
Jag hoppas få kontakt av andra intresserade digital IKT:are med hjälp av min blogg, för att därigenom kunna utbyta pedagogiska tankar och arbeten. Kanske finner jag även en vän att lyfta dilemman och frågor kring kursens uppgifter.
