onsdag 15 juni 2011

Räcker skolans referensramar till?

Enligt Säljö (2002) har den teknologiska kunskapsutvecklingen och efterfrågan överraskat den svenska skolan och dess "tröghet" (gällande förändringar). Dagens elever upprättar sociala kontakter, där nätverket sträcker sig över hela världen - medan skolan ännu inte greppat "bredden" av inflödet. Men, är elever (och vi som pedagoger) rustade att möta det kvantitativa informtionsutbud som erbjuds, där kvaliteten på den information som finns att tillgå är av hög variation? Hur kan vi som pedagoger "upprätta ett (nödvändigt) filter (i) eleven"?


Idag upprättas mer avancerade handböcker, elektroniska dokumenten har kommit att erövra många "världar" och "alla" har idag tillgång till högteknologist material - där efterfrågan på "i tiden" kompetent personal, kommit att efterfrågas. Utifrån Säljös sociokulturella perspektiv handlar lärandet om hur man kan återskapa kunskap i samhället - hur tidigare erfarenheter och insikter kan leva vidare och utvecklas i det nya samman hanget. Men, är Säljös sociokulturella perspektiv möjligt att tillämpa, där fokus förläggs på individnivå - men där den globala förändringen i många fall förhåller dig på en (för många) metanivå och därmed utom räckhåll för många elever (i synnerlighet elever i svårigheter)? Hur kan skolan verka och upprätta en hållbar utveckling, i takt med det föränderliga samahället?

Vad och hur kommer allt "nytt" input att påverka inlärningsprocessen?
Hur kan vi som pedagoger utvecklas i takt med elevernas kunskapsinhämtning och dess förmåga till nyinlärning och hur kommer undervsiningen att se ut, inom loppet av några år?

Referenser:
Säljö , R. (2002). Lärandet i det 21:a århundrandet. Säljö, R., & Linderoth, J. (Red). Utmaningar och e-frestelser - it och skolans lärkultur. (s. 13-33). Stockholm: Prisma

Inga kommentarer:

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...