Här löser några elever ett fiktivt matematikproblem, från boken Rika matematiska problem.
Vad beror det på att 12,9 % av Rikets elever inte når målet för godkänt i ämnet matematik och hur kan vi komma tillrätta med dilemmat?
Enligt Skolverket skall dagens matematikundervisning spegla kreativitet, väcka aktivitet och reflektion samt bidra till ett kreativt förhållningssätt till ämnet. Men, är det så elever uppfattar dagens matematikundervisning?
Jag tror värdet av att lägga mer vikt vid problemlösningsuppgifter kan komma att utmana elevernas egen motivation och därmed "lust att lära". Problemlösningsuppgifter erbjuder elever naturliga möjligheter att hitta egna lösningsstrategier vilket i sin tur bidrar till att stärka elevernas aha-upplevelser och som därmed ökar tron på den egna förmågan. Men, finns tid och rätt kompetens och är problemlösning nyckeln till en högre måluppfyllelse?
